För dig som lever med MS

Ett av de vanligaste första symptomen vid MS är ensidig synnedsättning som orsakas av en synnervsinflammation, men sjukdomen kan även debutera med andra symptom. Till exempel en domning eller förändrad känsel i en arm eller ett ben, påverkad muskelstyrka eller yrsel- och koordinationsstörningar.

Det som avgör vilka symptom en individ får är beroende av vilken del av det centrala nervsystemet som drabbas. Symptomen är oftast övergående, så kallade skov, och den som drabbas blir som regel helt återställd efter det första skovet. Trots att man kan vara helt symptomfri mellan skoven vet man numera att sjukdomen ständigt pågår under ytan. Det kan till och med vara så att sjukdomen startat innan man fått sina första symptom.

MS är en sjukdom som tar sig många olika uttryck och symptomen varierar mellan olika individer. Ett av de vanligaste första tecknen på MS är synnervsinflammation och för ungefär en av fem är detta det första symptomet. Typiskt vid synnervsinflammation som orsakas av MS, är att endast det ena ögat påverkas. Den som drabbas får dimsyn med sämre kontrast- och färgseende och det kan göra ont att titta åt sidan.
– Alla som söker vård hos ögonläkare för synnervsinflammation, utan att man finner någon annan orsak till synnedsättningen, bör remitteras till neurolog för vidare utredning med tanke på MS, berättar Jan Lycke, överläkare vid MS-Centrum på Neurologiska kliniken vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Sjukdomsdebuten

Andra vanliga debutsymtom är domningar och förändrad känsel i armar eller ben och ofta förekommer även en lättare muskelsvaghet. Yrsel och koordinationsstörningar är också vanliga symptom, vilket kan leda till problem med balansen och resultera i en sämre gångförmåga.
– Synnervsinflammation, störning av känseln, förlamningar, yrsel, dubbelseende och koordinationsstörningar är vanliga symtom och oftast lätta att påvisa vid den neurologiska undersökningen. En mindre grupp av dem som senare får diagnosen MS har istället mer vaga symptom som inte alltid är så lätta att identifiera. Det kan vara en uttalad trötthet, nedstämdhet, minnes- och koncentrationssvårigheter där man ofta först misstänker en annan orsak än MS, säger Jan Lycke.

Skador i CNS

I de flesta fall får den som drabbats av MS enstaka skov under de första åren efter diagnosen. De kan likna det skov som man fick vid sjukdomsdebuten men kan också vara helt nya symptom. Även vid dessa efterföljande skov är det vanligast med störd känsel och/eller lättare förlamningar. Till exempel kan det röra sig om en krypande eller stickande känsla i en arm eller ben eller andra typer av störningar som nedsatt känsel, överkänslighet eller ett starkt obehag vid beröring – ofta tillsammans med nedsatt muskelkraft.
Det som avgör vilka symptom en individ får är beroende av vilken del av det centrala nervsystemet(CNS), bestående av hjärna, hjärnstam, lillhjärna och ryggmärg, som drabbats av MS.
 
Om båda benen drabbas rör det sig sannolikt om en inflammation i ryggmärgen. Domineras skovet av yrsel, dubbelseende, balans- och koordinationsrubbningar är påverkan störst i hjärnstam eller lillhjärna och vid synnedsättning är det synnerven som har skadats.
- De första symptomen vid MS är ofta övergående även om skoven kan pågå olika lång tid för olika patienter. Har man till exempel haft en synnervsinflammation återhämtar man sig ofta fullständigt inom några veckor. Ju fler skov man får desto större risk är det dock att symptomen skall bli kroniska och bestående efter skovet, säger Jan Lycke.

Dold sjukdomsaktivitet

Det är ofta symptom som synnedsättning, domningar eller kanske yrsel som är anledningen till att en person, som senare får diagnosen MS, från början kontaktar sjukvården.
- Även om personen därefter är symptomfri så vet vi numera att sjukdomen är aktiv hela tiden. Vid upprepade undersökningar med magnetkamera har man kunnat påvisa minst tio gånger fler nya inflammatoriska härdar i hjärnan jämfört med antalet skov. Det talar för att sjukdomen är aktiv hela tiden, säger Jan Lycke.

Den dolda aktiviteten har sannolikt en negativ effekt på det långsiktiga sjukdomsförloppet vilket är orsaken till att man rekommenderar att börja behandlingen tidigt, och innan den som drabbats har några kroniska symptom.
– När man diskuterar behandling med en patient pratar man om att minska antalet skov på kort sikt. På lång sikt handlar det om att försöka minska sjukdomsaktiviteten och därmed risken för att utveckla ett bestående funktionshinder och handikapp. Sannolikt blir utfallet bättre för patienten om man börjar behandlingen tidigt, säger Jan Lycke.