Multipel Skleros

För dig som lever med MS

Biogen
Biogen




Om cookies

Den här webbplatsen har för avsikt att använda cookies för att förbättra webbplatsen och din upplevelse. Genom att fortsätta att surfa på webbplatsen godkänner och accepterar du vår användning av cookies. Om du behöver ytterligare information och/eller inte vill ha cookies placerade när du använder webbplatsen, besök vår integritetspolicy.

ALL-SWE-0489(1)


MS – en 200-årig historia del 2

Nästan hela 1900-talet skulle komma att passera utan att några egentliga framsteg gjordes när det gäller medicinsk behandling av multipel skleros.
Det här är den andra och sista delen om sjukdomen MS historia. Här tar vi upp de senaste hundra åren – från det att behandling med kvicksilversalva användes i början av 1900-talet till dagens moderna behandlingar.

Nästan hela 1900-talet skulle komma att passera utan att några egentliga framsteg gjordes när det gäller medicinsk behandling av multipel skleros. 
På 1940-talet började man emellertid utveckla träningsprogram för personer med MS. Under 70- och 80-talet ändrade man synsätt igen och menade att det var skadligt att träna med MS. Särskilt i samband med skov. Man trodde att träning förvärrade symtom och sjukdomsförlopp och därmed rekommenderades inte personer med MS att träna.

Så sent som på 1950-talet fanns även en uppfattning bland läkarkåren om att graviditet skulle kunna utlösa en försämring i kvinnans MS-sjukdom. Därmed avråddas kvinnor med MS från att bli gravida.
 

Nya läkemedel

Först under 1980-talet började forskningen om multipel skleros att ta fart. Den behandling som erbjöds vid den här tiden var med metylprednisolon och kortison. I Sverige hade man dock en restriktiv hållning till steroidbehandling av MS, då man bedömde att riskerna med att frekvent använda steroider i gängse höga doser vid MS, inte kunde motiveras utifrån de blygsamma effekterna.
Fortfarande
saknas således möjlighet att påverka sjukdomens förlopp.
År 1995 fick MS-forskningen sitt stora genombrott med den första behandlingen som kunde bromsa sjukdomsförloppet, ett interferon.
 

Interferonernas intåg

Under 90-talet introducerades så många som tre interferoner på marknaden. Utöver dessa fanns även glatirameracetat sedan i början av 2000-talet. Dessa läkemedel, som alla används idag, ges som injektioner och kan minska antalet inflammatoriska attacker på nervsystemet. Trots att antalet skov bara minskas med en tredjedel jämfört med obehandlade patienter har en studie på svenska patienter visat att de här läkemedlen kan fördröja tiden för patienter att nå den fas av sjukdomen där man försämras även utan skov.
Trots interferonernas intåg på marknaden fanns det dock fortfarande ett stort behov av effektivare läkemedel.
Ett drygt decennium efter det att den första bromsmedicinen sattes på marknaden kom en ny typ av läkemedel, en så kallad monoklonal antikropp

. Den verkar genom att hindra immuncellerna att ta sig in i det centrala nervsystemet för att där skada nervtrådarna. Idag har fler monoklonala antikroppar introducerats samt ytterligare bromsmediciner som dessutom kan tas som tablett.
 

Vårdstrukturen ändrades

I mitten av 90-talet började även nya krav ställas på MS-vården. Tidig diagnostik blev viktig men också att personer med MS skulle få möjlighet att diskutera olika behandlingsalternativ med en neurolog.
Det här ledde till att MS-vården började utvecklas. Tidigare fanns ingen fastställd struktur för omhändertagandet av patienten. Nu skapades det ett nationellt nätverk, riktlinjer togs fram, patientinformation skapades, MS-sjukskötersketjä

nsten inrättades och klinikerna började delta i olika MS-studier.
 

Ställa diagnos

För att kunna ställa diagnos har olika kriteriesammanställningar använts genom åren.  Under många år var Schumacherkriterierna från 1965 de vanligast använda. De var enbart baserade på kliniska fynd. Kriterierna modifierades senare till de så kallade Poserkriterierna som kom 1983 för att kunna utnyttja också laboratorieundersökningar (särskilt från undersökning av ryggmärgsvätska) och från magnetkameraundersökningar. Poserkriterierna var de internationellt mest använda tills de idag etablerade McDonaldkriterierna kom 2001. De har sedan reviderats både 2005 och 2010.
McDonaldskriterierna går ut på att resultat av MR i stor utsträckning kan räcka för att diagnostisera MS på basen av ett återfall.
 

Här står vi idag – 2016

I dagsläget vet man fortfarande inte mycket om mekanismen bakom utvecklingen av MS. Man tror att MS uppstår som ett resultat av både omgivningsfaktorer och ärftliga faktorer.
Man vet däremot mycket mer om hur sjukdomen fungerar och hur man kan leva för att må bättre med MS. Som till exempel att det är bra att motionera, att rehabilitering har effekt och att det inte finns något som hindrar en kvinna med MS att bli gravid och föda barn. Sjukdomen påverkar inte fertiliteten och det finns ingen ökad risk för försämring under graviditet – många mår tvärtom bättre och har färre skov när de är gravida. Man har dock en högre risk för skov efter förlossningen.

Trots att det tog sin tid att forska fram relevanta mediciner finns idag 11 olika läkemedel som bromsar sjukdomens förlopp (bromsmediciner) och flera läkemedel som lindrar symtomen av MS (symtomlindrare) på marknaden. Ännu finns inget läkemedel som kan bota MS. Men intensiv forskning pågår och nu får framtiden utvisa vilket som blir nästa stora genombrott i MS-sjukdomens historia.

 

Text: Louise Candert



Du kanske också är intresserad av att läsa om:


 

ALL-SWE-0542c

Senast uppdaterad: 2017-01-24

Multipelskleros.nu

Här finns mängder med lättförståelig information om multipel skleros (MS). Texterna riktar sig till alla som nyligen fått diagnosen MS, som är anhöriga till en person med MS eller som är intresserade av att veta mer om denna kroniska sjukdom.

Lär mer om symtom, skov, förlopp och sjukdomsaktivitet. Vilka undersökningar och utredningar görs för att ställa diagnos? Hur är det att leva med MS i vardagen – att arbeta, träna och resa? Läs om olika behandlingar av MS.