Multipel Skleros

För dig som lever med MS

Biogen
Biogen




Om cookies

Den här webbplatsen har för avsikt att använda cookies för att förbättra webbplatsen och din upplevelse. Genom att fortsätta att surfa på webbplatsen godkänner och accepterar du vår användning av cookies. Om du behöver ytterligare information och/eller inte vill ha cookies placerade när du använder webbplatsen, besök vår integritetspolicy.

ALL-SWE-0489(1)


Dela på Facebook Skriv ut

Vägen till ett efterlängtat barn

Lisa 41 år berättar om vägen från singellivet till familjelivet. Om resan från att först inte vilja ha barn, till att längta efter barn men att då inte kunna bli gravid. Om vägen via IVF och nederlag och om miraklet som till slut gav Lisa en liten son. Det handlar om ägg, värk och om att räkna skedar.

Det är novembereftermiddag i Bromma utanför Stockholm. Ett tunt lager snö har dröjt sig kvar i gräset i gränslandet mellan att frysa till eller smälta bort. Himlen är täckt av ett kompakt lager av grå moln. Lisa öppnar ytterdörren med sonen på armen. Det blonda hårsvallet är uppsatt i en hög tofs.

Vi sätter oss i köket och sonen tar plats i en vit matstol och får några ärtor att pilla med. Lisa ser ömt på honom och berättar att han visserligen kan greppa om ärtorna, men än har han inte luskat ut hur han ska få in dem i munnen.

 

MS i rummet

Lisa har MS (multipel skleros), men under vårt samtal skjuts MS hela tiden åt sidan i förmån för andra ämnen – och som jag tolkar det – viktigare ämnen. Som det om Lisas väg från att leva singelliv, och att inte ens vilja ha barn, till att träffa mannen i sitt liv och vid närmare 40 inse att hon verkligen vill ha barn. Vägen till försök att bli gravid, IVF, nederlag och till att slutligen föda en liten son – är ämnen som får större plats i vårt samtal. Men visst, ibland kommer MS in i rummet, men då är det ofta jag som tar upp ämnet, inte Lisa själv.

 

En lindrig form av MS

MS-diagnosen fick Lisa 2011, vid 35 års ålder. Hon beskriver det själv som att hon har en lindrig form av MS och som något hon lärt sig att leva med, förhålla sig till och som inte påverkar hennes liv i någon större utsträckning. Hon jobbar fortfarande hundra procent med HR på ett stort företag, sjunger i kör och tar hand om sin familj.

Hon hade ett rejält skov på tre veckor i början av sjukdomstiden, innan hon fick sin diagnos, men idag får hon inte skov, hon har inte fatigue men hon har värk.

– Jag har ju ont, det är min största grej. Jag har ont hela tiden. Jag brukar beskriva

den – det är ju inte smärta, det är ju värk – som influensavärk. Så känns min kropp alltid och det kan det bli värre när jag är trött.
Men egentligen är hennes besvär mer kognitiva.

– Där tror jag att jag har tappat mycket mer än jag kanske har erkänt för någon faktiskt, säger hon. Men tillägger sedan att det inte belastar så mycket. Det är lite så hon resonerar kring MS, den är där men får inte någon större uppmärksamhet.

”De grejerna som jag har är sådant som jag bara lärt mig att leva med. Det gör ont, det gör mer ont när jag är trött. Jag blir trött lättare än jag blev förut. Benen känns som de väger hundra kilo. Det är sådant som man väljer själv om det påverkar eller inte. Jag är inte en sådan person som vill säga att bara man är positiv så… för så är det inte. Utan det är mer så att det här lär man sig att leva med för man har inget val. Andra saker är så klart mycket svårare att tänka bort och vänja sig vid. Jag skulle ha mycket svårare att vänja mig vid att inte kunna använda någon kroppsdel till exempel. Jag vet hur det känns för jag har ju fått smaka på det.”

 

MS, singelliv och att räkna skedar

När Lisa fick MS levde hon singelliv. Beskedet om att hon hade MS gjorde henne helt förkrossad till en början, men snart återgick allt till det normala. Till ett singelliv med full aktivitet.

– Jag körde på och levde mitt liv precis som att jag inte hade haft någon endaste liten grunka i hjärnan. Sen kunde jag vara tvungen att ligga i sängen en vecka och inte ta mig för någonting. Nu är det ju inte så längre, säger hon, mitt liv nu är mycket mer inrutat.

För fem år sedan gick Lisa på rehab i Liljeholmen. Där likande man att leva med MS som att ha 20 skedar energi att fördela över dagen. Lisa berättar att många i gruppen blev hjälpta av det där, att förstå att det kanske krävdes två-tre skedar för dem att komma upp på morgonen och att de således hade 17 skedar kvar att fördela över resten av dagen.

– Jag bara kände att, gud vad tråkigt att behöva planera livet så! Men om jag hade fått den informationen nu och behövt den på ett annat sätt, så tror jag att jag hade tänkt annorlunda, för jag lever ett annat liv idag. Då var jag singel och var ute och festade en hel del och hängde på resor med kompisar. Det var ju ett helt annat liv och jag vägrade hålla på att räkna skedar.

 

Den stora kärleken och längtan efter barn

Vi pratar om hur det speglar olika faser i livet. Singellivet är en och familjelivet en annan.

– Synd bara att min fas kom så sent. Jag hade gärna haft fler barn, men det känns väldigt långt bort.

Så träffade hon honom, mannen som förändrade allt. Han hade redan två barn. Lisa berättar hur mycket hon verkligen älskar de här barnen. Med kärleken till maken och hans barn och när hon såg vilken fin pappa han var, vaknade en längtan till liv. Hon började längta efter att själv få vara mamma och efter att få vara med från början. Och hon längtade efter att ha en ännu mer självklar koppling till sin nya familj.

Följaktligen började försöken att bli gravid. Tiden gick men inget hände. Mensen kom punktligt varje månad och åren började rinna iväg. Hon var nu 39 år och hon blev inte gravid.

Lisa ser på sin son – han som just nu försöker föra en ärta till munnen. Det var så nära att han inte kom till, att han inte skulle finnas.

 

Graviditet med MS

Jag undrar om hon tvekade över att skaffa barn med tanke på sin MS.

Lisa nickar och berättar att de bokade in en tid hos neurologen så snart de bestämt sig för att de ville försöka få barn.

– För att jag ville att hon skulle säga bu eller bä.

Vad sa hon då?

– Hon sa att det finns absolut ingen anledning att inte skaffa barn. Vi var där båda två och ställde våra frågor. Det var väldigt viktigt för mig att hon hade sagt ja. Och när hon hade sagt ja, då var det bara – då kör vi.

 

IVF, äggplock och mens

När Lisa inte blev gravid sökte hon och hennes man till sist hjälp. De fick komma till en reproduktionsklinik för att få göra IVF (In vitro-fertilisering = provrörsbefruktning). Det är något man får bekostat tills man fyller 40 år (sen får man betala själv och det är väldigt dyrt) och nu var Lisa 39 år. Det innebar att de hade två försök på sig innan hon skulle fylla 40 i juni. 

Lisa fick börja med hormoninjektioner och injektioner för att hindra äggen från att lossna spontant innan det var dags att ta ut dem.
Vid första ”äggplocket” lyckades de plocka ut tre ägg. Målet brukar vara 12-15 ägg. Ett av äggen blev befruktat och sattes in igen. Lisa åkte hem med instruktion att bete sig som hon nu vore gravid. Efter två veckor kom mensen.

”A och jag var ute på landet ensamma den helgen. Jag låg i A:s famn och grät och grät och grät. En stund. Sen lugnade jag mig. Jag hade ju egentligen inte trott att jag var gravid. Jag hade ju egentligen aldrig trott att det skulle funka. Men ändå. Besvikelsen.”

Ur Lisas blogginlägg på multipelskleros.nu


Nytt försök
Ett nytt försök påbörjades med en annan längre metod, nu med nässpray och sprutor. Allt för att det skulle bildas så många äggblåsor som möjligt. De ville få ut många ägg denna sista gång, för att ha fler chanser till befruktning och ägg att lägga i frysen för framtiden.
Under den är perioden hann Lisa både gifta sig och åka på bröllopsresa.

 

”Vi visste att det var kört
Så satt hon där i gynstolen igen, med maken bredvid i lustig mössa och massa folk i rummet. Det var nu alla äggen skulle plockas ut och det var sista chansen.
Läkaren som skulle göra äggplocket frågade om hon kunde tänka sig att stoppa tillbaka två befruktade ägg. Han tillade sedan snabbt att det å andra sidan inte var att rekommendera att bära tvillingar när man har MS. Lisa kände bara att hon inte visste, att hon inte kunde ta det beslutet nu. Hon ville bara se om de kunde få ut några ägg överhuvudtaget.
– Då kom MS in i rummet. Inte för mig, utan för att någon annan ofta plockar in det i sådana situationer.
Sedan berättar hon att de fick ut ett ägg.
Det blir tyst i köket för några sekunder. Charlotte Perelli hörs svagt från högtalaren i vardagsrummet.
Ett ägg.
– Det var hemskt, då bara grät vi. Vi visste att det var kört.

 

Ett befruktat ägg

Det enda ägget lyckades ändå mirakulöst nog bli befruktat och sattes in igen. Lisa var åter i ”gravidmode” och livet tuffade vidare. Den här gången kom inte mensen.

”Jag låg i gynstolen med A:s hand i min och väntade och väntade medan läkaren gjorde ultraljudet. Jag såg det lilla fostret och när läkaren till slut visade det lilla hjärtat som slog, då kom tårarna. En liten figur växte i min mage och vi åkte hem till pizzan och det alkoholfria bubblet tillsammans med tre bilder på vårt blivande barn. Vårt barn. Lycka!”

Ur Lisas blogg på multipelskleros.nu

Den här gången var hon gravid på riktigt. Lisa mådde strålande under hela graviditeten och hon njöt till fullo av denna, hennes första och enda graviditet.

En tidig februarimorgon föddes en liten son. Ett litet mirakel. Han låg kvar på Lisas mage i flera timmar efter förlossningen och hon pussade hans lilla fjuniga hjässa. Utanför den betonggrå sjukhusfasaden föll snöblandat regn.  

 

Farhågor, funderingar och mediciner

Så snart Lisa visste att hon var gravid slutade hon med sin MS-behandling och efter sex månaders amning började hon medicinera igen, fast med en annan sort.

Och visst fanns farhågor. Lisa berättar om oron att bli sämre i sjukdomen efter förlossningen. Hon vet ju att det är vanligt att man mår bra under graviditeten när man har MS, men att det också är vanligt att man blir sämre efter graviditeten. Hon har förberett sin man på att vara pappaledig om hon skulle behöva vara sjukskriven och bett honom att förbereda på jobbet. Men hittills har hon inte märkt av det ett dugg.

– Han har nog aldrig fattat att jag är sjuk egentligen. Det märks ju inte. För honom är det bara att jag har tagit mediciner… lite som jag själv, lägger hon till och skrattar.

Sonen jollrar glatt från matstolen. Lisa har radat upp små burkar som man kan bygga torn med framför honom. Dom åker raskt i golvet, en efter en. Han, det lilla miraklet som blev till mot alla odds, det är han som håller ihop familjen, som länkar dem samman.

Lisa är en av våra skribenter på multipelskleros.nu. Här kan du läsa alla hennes inlägg.

 

Text och foto: Louise Candert

 

ALL-SWE-0511f(4)

 

 

Annika får energi av att möta människor Annika får energi av att möta människor

Hon har lockig page, blåa osminkade ögon och starka, solbrända armar. Men det mest anslående med Annika Zetterlund är hennes energi, envishet och positiva livssyn.

Läs mer >>


 

Lever sina drömmar Lever sina drömmar

När Ewa Harringer fick sin MS-diagnos gick hon på scenskolan i Malmö, var nygift och hade precis fått sitt första barn. Idag har hon levt med sjukdomen i över 40 år.

Läs mer >>

Senast uppdaterad: 2018-05-24