”Det är som att ha vunnit högsta vinsten”
För drygt ett år sedan var Eva-Lena deprimerad, hade svårt att hitta rätt ord, svårt att minnas, ständigt trött och behövde sova 7-8 gånger om dagen. För att få ihop vardagen skrev hon allt på lappar – allt, även vad hon just sagt, samtalsämnen hon nyss diskuterat. Detta är svårt att tro idag när man ser henne. Nu är också situationen helt annan.
– Jag började med en ny behandling. Det var som att få hjärnan tillbaks, berättar hon.
Eva-Lena är 51 år gammal, gift, och har tre barn. Två döttrar har flyttat hemifrån medan sonen som är femton, går sista året på högstadiet. MS-diagnosen fick hon för 7-8 år sedan, men sjukdomen tror hon att hon haft betydligt längre, femton år i alla fall. De första märkbara skoven kom i samband med den sista förlossningen. Hon blev yr, hade svårt att få högerbenet med sig och värk vid örat.
Med diagnosen kom ilska och frustration.
- Jag frågade min man om han skulle klara det här eller om man ville skiljas. Hans kusins fru har en aggressiv MS, och det var den bilden han såg när jag fick min diagnos. Men han tyckte frågan var löjlig.
Eva-Lena fick pröva en behandling men hon hade svårt att hantera den, och tidvis fungerade det inte alls.
– Det var som om någonting hela tiden bråkade i kroppen, jag var så trött jämt och kunde sova 7-8 gånger om dagen. Det blev helt ohållbart till slut, att detta sovande. Jag kände mig bara sämre och sämre.
Svartsjuk och arg
De kognitiva besvären kom snabbt. Eva-Lena hade svårt att komma ihåg, att tänka, att hitta ord. Även om problemen uppkom i skov initialt, blev de snabbt beständiga och hon fick lämna sitt arbete med autistiska barn.
– Det var en stor sorg att inte kunna fortsätta arbeta. Jag älskade mitt jobb. Men det gick inte. Hur jobbar man med människor om man inte minns någonting?, frågar Eva-Lena retoriskt.
Med de kognitiva besvären följde depression och Eva-Lena tappade lusten att leva. Ingenting kändes meningsfullt, hon brydde sig inte om någonting och ville mest sova. Personligheten förändrades och hon blev enormt svartsjuk.
– Även om min man sade tusen gånger att han älskade mig, kunde jag inte tro honom. Jag tjatade sönder honom om varför han ville vara kvar med mig, jag som har MS, som bara sover, som knappt orkar leva.
Bråken påverkade hela familjen och inte minst sonen hade det jobbigt. Problemen hemma späddes på av okunskap han mötte i skolan och direkta elakheter.
– Han skämdes och fick höra att han har en ”jävla MS-morsa”.
Förmåga att se framåt
Efter många turer fick Eva-Lena slutligen byta behandling och effekten kändes nästan direkt, berättar hon.
– När jag kom hem och såg mig omkring såg jag liksom plötsligt hur det såg ut. Fönstren var skitiga, det var stökigt och rörigt. Det var en väldigt speciell upplevelse. Som att jag hade fått en ny hjärna.
Effekten har hållit i sig. Eva-Lena har återfått förmågan att vara positiv, viljan att göra saker och även nått en ny slags acceptans.
– Jag accepterar inte att vara sjuk, och jag saknar allt jag blivit av med. Fysiskt är jag ju också som tidigare, men högerbenet som drar efter. Men jag hänger inte upp mig på MS längre och går runt och tänker ”jävla sjukdom” hela tiden. Nu kan jag glädja mig åt saker och vara som jag var innan. Jag skall snart bli mormor för tredje gången och jag glädjer mig mycket åt det. Tänker man efter finns det mycket att vara glad för. Det är som att ha vunnit högsta vinsten.
Hela familjen märker skillnad. Mest kanske hennes man men även sonen som plötsligt har fått en mamma som ser glad ut igen, som engagerar sig och vill umgås. Den stora svartsjukan är borta, tröttheten är borta – tillbaka är minnet, orden och orken.
Text: Karin Hellsvik