Från rullstol till löparspår

Karolina är idag en levnadsglad tjej på 27 år, som trots sin MS inte ser sig som sjuk. Hon har börjat plugga igen och bor centralt i en medelstor svensk stad, med sin pojkvän och sin katt. Det är svårt att tänka sig att hon under flera månaders tid satt i rullstol, och var helt beroende av andra för att klara sin vardag. Den behandling hon fick efter diagnos hade ingen effekt på Karolinas aggressiva sjukdomsförlopp och hon blev snabbt sämre, men när hon bytte behandling så skedde en stor förändring.

 

-Jag började med den nya behandlingen strax innan jag skulle åka iväg på rehabiliteringsresa till Kanarieöarna under en månad. Min pappa och min pojkvän lämnade mig på flygplasten, med rullstol och allt. Under vistelsen där blev jag bättre för varje dag. När jag pratade med dem här hemma i telefon så vågade jag inte berätta någonting om mina framsteg, för jag var så rädd att de inte skulle hålla i sig när jag kom hem. Så när de hämtade mig på flygplasten en månad senare så var det nästan som på film. Jag kom gående emot dem, och de trodde förstås inte sina ögon. Det var en helt fantastisk känsla. Att vara så glad och att även se hur glada de blev, säger Karolina.

Sade upp hemtjänsten
Och framstegen höll i sig. Karolina klarade fler och fler saker, kunde säga upp hemtjänsten, och idag gör hon i stort sett allt som hennes vänner gör. Kanske är hon lite tröttare och tänker sig för lite mer, men känner inte att hennes MS hindrar henne från att leva som vanligt. Hon har inte haft ett enda skov på över två år. Även den tunga MS-tröttheten är borta.

-Den mentala delen betyder också oerhört mycket. Nu känner jag mig inte ledsen och deprimerad, vilket jag lätt kunde göra då när allt kändes jobbigt och hopplöst. Livet är väldigt annorlunda och jag är i pigg och glad för det mesta. Jag tränar en hel del och har till och med börjat springa. Det känns helt overkligt att tänka på att det fanns en tid när jag inte ens kunde gå på toaletten utan hjälp, säger Karolina.

Karolina fick sin diagnos i januari 2006. Innan dess hade hon varit dålig från och till under två år. Främst var det vänster ben som domnade bort. Hennes problem var alltid mest lokaliserade till vänster sida. Enligt läkarna var det bara en nerv som kommit i kläm, men hon kände tydligt att det var någonting som inte stämde. Kvar finns en känsla av att de inte riktigt tog henne på allvar.

Både lättnad och chock
-Det var när jag fick dimmig syn på vänster öga och gick till ögonläkaren som jag först fick höra talas om att det kunde vara MS. Ögonläkaren gjorde en massa tester och skickade mig till magnetkameraundersökning. Jag var väldigt rädd under den här tiden, för jag tänkte att jag kanske hade fått en hjärntumör. Så tankarna gick mellan MS eller hjärntumör, och när neurologen kom och berättade att jag hade MS var det faktiskt en sorts lättnad. Men givetvis också en chock, eftersom jag inte visste så mycket om MS och mest tog till mig allt det hemska jag läste, säger Karolina.

Tiden efter diagnosen var tuff för Karolina. Hon fick behandling men blev snabbt sämre. Skoven var svåra och kom tätt. Hon hade hemtjänst, fick sitta i rullstol och var helt beroende av sin pojkvän för att klara sig i vardagen. De hade varit tillsammans i flera år och var ett stabilt par, men självklart fanns tankar kring hur det skulle bli framöver. Karolina var orolig för att han kanske inte skulle orka.

-Jag vågade inte göra någonting utan honom och han fick hjälpa mig med i stort sett allt. Och det är ju inte riktigt så man vill att det ska vara i en relation. Men min pojkvän var väldigt bra under den här tiden, vi pratade öppet om allt och kunde hitta vägen framåt tillsammans. Idag känner vi båda att prövningarna har gjort oss mer sammansvetsade, och nu har vi också förlovat oss. Med mina vänner och min familj har det varit viktigt att prata mycket, att vara öppen. Jag accepterade tidigt att jag var sjuk och det känns som att min omgivning också gjorde det, utan att det var så himla speciellt. Det har förstås varit skönt, säger Karolina.

Nya tag med körkortet
Innan Karolina fick MS så hade hon kämpat med att ta sitt körkort. Hon var precis i slutfasen när symptomen i benet kom, så körkortsplanerna fick läggas på is. Nu vill hon gärna sätta igång igen, men idag är det inte kroppen som sätter begränsningarna utan mer plånboken. Hon ser fram emot att börja jobba igen, och därmed inte heller behöva ha de ekonomiska begränsningar som hon haft under sjukskrivningstiden.

-Jag har varit nere vid botten, och dit ska jag inte igen. Nu är jag inte längre rädd för att göra saker. Jag vet att jag klarar mig. Det är en otroligt skön känsla att inte vara beroende av andra.  Det är roligt att plugga och jag ser fram emot att börja jobba sen när jag är klar. Varken jag eller min omgivning ser mig som sjuk längre, och jag är oerhört glad att jag fick chansen att må så här bra igen, säger Karolina.

Text: Karin Hellsvik, Foto: Andreas Offesson