Försvinner behandlingseffekten av neutraliserande antikroppar?

Vid MS-behandling med interferon-beta finns det en risk att vissa patienter utvecklar antikroppar mot sin behandling. En rad undersökningar har visat att måttliga till höga halter av neutraliserande antikroppar kan leda till en minskad klinisk behandlingseffekt vad gäller antal skov, sjukdomsprogression och aktivitet som kan ses med magnetkamera.

En del patienter utvecklar dock endast låga till måttliga halter av neutraliserande antikroppar. Hittills har det varit oklart om det hos dessa patienter finns en kvarstående behandlingseffekt och hur man i så fall ska kunna fastställa en eventuell effekt. Nu har en dansk forskargrupp presenterat en lösning på problemet.

– Vid injektion av interferon-beta påverkas drygt 1.000 olika gener, förklarar Per Soelberg Sørensen, professor i neurologi vid Köpenhamns universitet. Samtidigt frisätts ett speciellt protein som kallas MxA. Hos patienter som utvecklat måttlige eller höga halter av neutraliserande antikroppar frisätts dock inte detta protein. I vår studie kunde vi konstatera att om MxA inte frisätts vid en interferon-beta-injektion, då påverkas heller inte någon av de drygt 1.000 generna. Detta innebär att cellerna inte alls svarar på behandlingen.

Hos patienter som har utvecklat neutraliserande antikroppar mot sin behandling, kan man därför göra ett MxA-test. Detta test görs genom ett blodprov. Frisätts inte MxA kan läkaren med säkerhet förklara för patienten att dennes behandling inte har någon biologisk effekt. Då kan man avsluta behandlingen och byta till något annat MS-läkemedel.

– Med vår studie har vi reducerat osäkerheten kring neutraliserande antikroppar, menar Per Soelberg Sørensen. Samtidigt finns det en skillnad mellan olika interferon-beta-läkemedel vad gäller risken för att utveckla neutraliserande antikroppar.