Svar på gåtfull sjukdom leder till 1600-talet 

Hur kommer det sig att många som bär på ett visst arvsanlag får MS men inte alla och att andra som har MS faktiskt inte bär på just det arvsanlaget? Och vilka gener påverkar egentligen uppkomsten av MS? De frågorna har forskaren Kerstin Imrell ägnat många år. Svaren söktes i en liten socken i Värmland och spåren ledde tillbaka till 1600-talet och till immigranterna Pål och Elin från östra Finland.

Kerstin Imrell, doktor i experimentell neurologi på Karolinska sjukhuset i Stockholm, har forskat på MS sedan 2000. I sin doktorsavhandling studerade hon sambandet mellan våra arvsanlag och uppkomsten av MS. Omkring 30 procent av hela befolkningen bär det mest kända MS-arvsanlaget men majoriteten får aldrig MS. Samtidigt har bara omkring 60 procent av dem som utvecklar sjukdomen detta arvsanlag.

Målet för forskningen var att finna sjukdomsgenerna vid MS, alltså att försöka hitta de gener som påverkar uppkomsten av sjukdomen.
– Min utgångspunkt var att hitta individer med MS som jag hade anledning att tro delade arvsanlag. Ett exempel är släktingar – är man släkt och delar sjukdomen har man kanske samma nedärvda arvsanlag.

Hjälp från släktforskare
För att vara säker på att arvsanlagen kom från samma källa och få en tillräckligt stor patientgrupp behövde Kerstin Imrell gå långt tillbaka i tiden. Till sin hjälp hade hon släktforskarna Gerd Eltenius och Arne Linnarud samt en av sina handledare, docent Anne-Marie Landtblom, som i studier har kartlagt förekomsten av MS. Landtblom upptäckte då att socknen Lysvik i Värmland har ovanligt många MS-drabbade och att många härstammar från ett par svedjefinnar, Pål och Elin, som invandrade från östra Finland på 1600-talet.
– Att ha MS är betydligt vanligare där än i resten av landet. I min forskning har vi koncentrerat oss på de som finns kvar i bygden. Detta genetiska projekt är bara ett av alla MS-forskningsprojekt som Anne-Marie Landtblom startat i Lysvik, berättar Kerstin Imrell och fortsätter:
– Det är ju viktigt att påpeka att de här människorna inte är vad vi idag skulle kalla släkt med varandra då det gått i genomsnitt elva generationer från Pål och Elin.

Elva avlägsna "släktingar"
Elva mycket avlägsna släktingar i Lysvik valdes ut. Deras arvsmassa analyserades och därefter studerades vilka dna-områden som de delade. För att var säkra på att de delade dna-områdena inte berodde på en slump, behövde de dela så stora områden att det sannolikt har ärvts från gemensamma anfäder. Ett visst antal släktingar med MS behövde dessutom dela ett gemensamt anlag för att just det anlaget skulle ha med sjukdomen att göra.
– Sannolikheten att minst fyra av de elva individerna delar ett arvsanslag av en slump är väldigt liten med tanke på det avlägsna släktskapet. Det är då troligt att ett delat arvsanlag beror på en delad diagnos. Vi hittade fem ställen i arvsmassan där minst fyra individer delade arvsanlag. Det var då troligt att det kom från Pål och Elin.
Förenklat kan det beskrivas så här: Sannolikheten att elva personer som delar samma sjukdom och som är så avlägsna släktingar skall ha ett gemensamt arvsanlag är otroligt liten. När de då visar sig att de delar fem ställen i arvsmassan är det troligt att anta att dessa fem ställen har med det faktum att de delar samma sjukdom att göra.

Stöd i litteraturen
För Kerstin Imrells del började nu arbetat med att söka stöd för sina resultat i litteraturen. Hon ville veta om de fem ställen hon identifierat även i andra studier visat sig ha med MS-sjukdomen att göra.
– Eftersom jag bara studerat elva personer var det viktigt att jämföra mina data med resultat från andra MS-studier.
Och hon fick en träff direkt – ett av de områden som hon hittat visade sig täcka just det mest kända MS-arvsanlaget, som man sedan tidigare vet har störst inverkan på risken för MS.
– Det var en otrolig känsla och jag ringde handledaren direkt. Jag var mållös! 
För fyra av de fem områden som Kerstin Imrell identifierat hittade hon starkt stöd i litteraturen för att dessa har samband med MS.
– Det var en helt overklig känsla, ju fler träffar jag fick desto mer häpen blev jag. Det är sådana här ögonblick man drömmer om som forskare.

De olika områdena som Kerstin Imrell hittat täcker bland annat gener som är viktiga i signalöverföringen mellan nervcellerna och i kroppens immunförsvar – vilket är relevant då MS är både en neurologisk och immunologisk sjukdom. Kanske visar dessa resultat att det behövs svagheter i båda dessa system för att utveckla sjukdomen – i alla fall kanske fallet är så hos just de studerade individerna. Men detta är ännu på en hypotetisk nivå och behöver klargöras ytterligare.

Nytt sätt att göra studier
För även om projektet avslutats är det mycket kvar att studera.
– Man kan gå vidare och studera var de exakta förändringarna i dessa arvsanlag ligger. Ju mer kunskap man har desto enklare kan det vara att förstå sjukdomen och dess uppkomst. Vet vi var i DNA-kedjan något händer kan det också vara lättare att ta reda på hur vi skall kunna påverka det, säger Kerstin Imrell och fortsätter:
– En annan värdefull insikt, som jag tror kan få betydelse, är att det visat sig att det går att forska med extremt få individer när man letar arvsanlag för en komplex sjukdom. Det är ett nytt sätt att göra studier på – och det fungerar.

Läs gärna mer i Forskning&Framsteg nr 6 2009
Kerstin Imrells avhandling återfinns på: http://diss.kib.ki.se/2009/978-91-7409-515-9/