Att diagnostisera MS

Idag kan en MS-diagnos ställas redan efter ett skov. Man arbetar efter en internationell mall som kallas McDonalds-kriterierna, som ger läkaren möjlighet att göra en bedömning utifrån symptom, MR-bilder och ryggmärgsvätskeprov. En tidig diagnos ger möjlighet att påbörja behandlingen tidigare, något man idag vet har betydelse för sjukdomsutvecklingen.

Diagnos har, som många andra ord, sitt ursprung i grekiskan. Dia betyder genom och gnosis kunskap, diagnos betyder alltså att man genomskådat någonting och fått kunskap.
– Under de tolv år jag arbetat med MS har jag varit med om att diagnostisera många med MS. Att diagnostisera MS kräver olika tester eller undersökningar, berättar Juha Multanen, neurolog på MS-center i Helsingfors.

Undersökningar
Det första steget för att fastställa eller utesluta MS är den kliniska undersökningen där läkaren ställer frågor om de symptom och problem som har fått personen att kontakta sjukvården. Läkaren gör också en neurologisk undersökning och kontrollerar till exempel personens reflexer, känsel och koordination. Om läkaren misstänker MS eller vill utesluta sjukdomen kan ett steg vara att göra en MR, magnetresonanstomografi, för att undersöka eventuella förändringar i hjärnan, så kallade plack. Placken är rester eller ärr efter inflammationer eller tecken på pågånde inflammationer i det centrala nervsystemet, CNS, och ger en tydlig bild av aktiviteten i hjärnan.
 
– MR:n visar fysiska förändringar i CNS. Hittas plack på CNS ger det tydliga signaler på inflammationer och aktivitet. Det ger stöd för den samlade bilden. När läkaren skall ge en diagnos är det viktigt att han eller hon är så säker som det går att vara. Därför görs också undersökningar för att bekräfta och säkerställa det man tror även om det kanske egentligen inte hade behövts, säger Juha Multanen.

Prov på ryggmärgsvätskan
En annan undersökning som används som underlag för att diagnostisera eller utesluta MS är lumbalpunktion, ryggmärgsvätskeprov. Med en nål tas ryggmärgsvätska för att se om den visar några tecken på inflammation i CNS.
– Tecken på inflammation i ryggmärgsvätskan är typiska vid MS och gör diagnosen mer trolig. Det är den kliniska bilden plus de typiska MS-symptomen som i slutänden gör diagnosen sannolik.

Behövs det ytterligare komplement finns det andra tester att göra, berättar Juha Multanen. Till exempel neurofysiologiska undersökningar där funktionen i flera av det centrala nervsystemets banor testas.
– Det finns två neurofysiologiska undersökningar som vi ganska ofta gör. I den ena, Visual Evoked Potential, framkallas nervimpulser i synbanan och i testet Sensory Evoked Potential testas känseln i armar och ben genom att ge elektrisk stimulans. På så sätt försöker vi ta reda på hur signalerna tar sig fram genom nervbanorna.

Viktigt med tidig behandling
Tidigare var principen att inte diagnostisera MS förrän personen haft två skov, men idag kan diagnosen ställas redan efter ett. Ofta börjar dessutom sjukdomen innan patienten har märkt de första symptomen. Och det är inte ovanligt att MR-undersökningen visar flera sjukdomsangrepp även om patienten själv bara har upplevt symptom en gång.
– Nu behöver man inte vänta till andra skovet kommer. Vi arbetar efter en mall som kallas McDonalds-kriterierna och som är internationellt framtagen. Den innebär att läkaren gör en gemensam bedömning och värdering av personens symptom, MR-bilder och ryggmärgsvätskeprov. Det som krävs för att säkerställa diagnos är att det kan påvisas att sjukdomen har spridning i tid och rum, vilket går med hjälp av en MR. Där kan man se ärr efter gamla inflammationer som inträffat på olika delar av CNS, förklarar Juha Multanen.
Fördelen med tidig diagnos, menar Juha, är möjligheten att påbörja behandlingen tidigare, något man idag inom MS-vården vet har betydelse för sjukdomsutvecklingen.

Osäkert göra prognos
En person som fått diagnosen MS vill ofta veta vilken typ av MS han eller hon har drabbats av. Är den skovvis förlöpande eller är den primär progressiv, d v s att den kännetecknas av gradvisa försämringar? Det patienten är mest intresserad av är kanske om sjukdomen kan bedömas som lindrig eller om han eller hon, tidigt, riskerar att få problem med svåra symptom.
– Det är jättesvårt att svara på. Det finns exempel på personer som haft tunga och svåra skov inledningsvis och där läkaren kanske trott att sjukdomen var särskilt aktiv men där den istället trappats av. Och det finns även exempel på motsatsen. Det är viktigt att komma ihåg att de första symptomen inte kan tala för hela sjukdomen. Men med förbehåll för det kan man nog säga att täta och svåra skov i början kan vara ett dåligt tecken vad gäller den fortsatta sjukdomsutvecklingen, berättar Juha.
 
Även om det inte går att fastställa diagnosen till hundra procent känner Juha inte till något fall där diagnosen visat sig vara fel, att personen fått diagnosen MS men att det senare visat sig att det inte var MS. Istället blir diagnosen ofta säkrare ju längre tid som går.
– Det har alltid blivit rätt diagnos även om det kanske i vissa fall tagit tid och krävt flera undersökningar.

Text: Karin Hellsvik