”Jag ser en klar skillnad på patienterna som tränar”

– Jag pratar med alla mina patienter om träning, säger Anders Funkquist, överläkare i neurologi. Han träffar ett 50-tal patienter med MS, men det är inte enbart de som får uppmaningen att träna. Det får alla Anders Funkquists patienter.
Han berättar hur han resonerar, var han hämtar sin kunskap och om de tydliga vinster han ser hos de MS-patienter som tränar.

På frågan om varför han tycker att träning vid MS är så viktigt svarar Anders Funkquist att han först och främst ser en stor skillnad mellan patienter som tränar och de som inte gör det. Han anser dessutom att de patienter som inte har problem nu kan förebygga framtida problem genom träning. Detta ska vi få anledning att komma tillbaka till, men enligt Anders Funkquist är träningen framför allt viktig för dem som har svårigheter med exempelvis balans och koordination, både för att de ska kunna rehabilitera sig på bästa sätt och minska risken för ytterligare svårigheter framöver.

Vetenskapliga data

Datan från studier specifikt på MS-patienter kopplat till träning är begränsad. Det finns dock fler studier på andra neurologiska sjukdomar, exempelvis Parkinsons sjukdom, berättar Anders Funkquist. Dessutom finns en rad studier på hela populationen som visar att träning är bra för sömnen, att hålla vikten, humöret, sådant som blir extra viktigt när man har en neurologisk sjukdom.

–      Några specifika studier som tydligt visar att träning skulle motverka en progression vid MS finns inte, vad jag vet. Däremot finns det studier som gjorts på en hel population som visar att fysisk aktivitet motverkar en allmän hjärnatrofi. Det gäller så klart för MS-patienter också, och hos dem är det nästan ännu viktigare eftersom de ändå har en viss accelererande atrofi av sin hjärna på grund av sjukdomen.

Forskningen tillsammans med Anders Funkquists kliniska erfarenhet, ligger till grund för hans kunskap om vikten av träning för patienter med MS. Han menar att han både själv ser träningens goda effekt hos patienterna och ständigt får återkoppling från dem.

–      Specifikt så ser man det på deras balansfunktion. Jag tycker att det syns en väldigt stor skillnad hos dem som tränar och man behöver inte specifikt träna balansen. Är man ganska ung och löptränar, så tränar man balansen på det sättet. Men de som inte tränar någonting alls, de har mycket sämre balans, kan jag säga rakt av. Det ser jag direkt.

Funkquist tillägger att han även ser hur träningen har god effekt på det allmänna måendet. De som tränar har mindre risk för depressioner, sömnsvårigheter och liknande.

Individanpassning en förutsättning

Begreppet träning är brett och kan innebära olika saker beroende på vem man frågar. Och det gör det även om man frågar Anders Funkquist. Han menar nämligen att vad som är träning helt och hållet måste anpassas till den enskilda individen. Han utgår alltid från vad patienten själv gillar och känner glädje i.

–      Har man patienter som har löptränat tidigare, då är det mer naturligt att säga till dem att det är bra att försöka hålla i gång och fortsätta att löpträna och att prata om vinsterna med just löpträning. Men för dem som börjar få specifika problem till följd av sin MS, med gång eller liknande, för dem anpassar jag råden mer till styrketräning och balansträning. Där handlar det inte om den allmänna konditionsträningen utan mer om specifik träning, helst på ett gym.

Detsamma gäller stödet från vården. Hur mycket stöd patienten behöver är individuellt. Funkquist menar att de som är vana att träna själva absolut kan fortsätta med det. De får råd och tips, och för dem som inte har stora svårigheter brukar det handla mer om att behålla kondition och balans. Andra patienter kan behöva träna med en fysioterapeut som följer upp dem mer specifikt. Det är oftast på patientens vårdcentral, men ibland har patienten så pass stora svårigheter att stödet från vårdcentralen inte räcker.

–      Jag har haft stor nytta av en väldigt duktig sjukgymnast på rehabkliniken här på sjukhuset. Ibland när jag har sett att det finns stora svårigheter och vi inte kommer framåt via vårdcentralen har vi till och med haft sambedömningar. Då har vi bokat in ett besök sjukgymnasten och jag, tillsammans med patienten för att verkligen fokusera på hur man ska optimera träningen.

Vem ska träna vad?

Det finns några saker som är generella och gäller för alla med MS. Det handlar om att träna balansen och om regelbundenhet i träningen.

Anders Funkquist betonar vikten av balansträning. Han menar att i princip alla människor kan få en bättre balans med hjälp av träning vilket också är bevisat hos äldre människor. Det är alltid viktigt att försöka träna balansen regelbundet. Det kan man göra även om man är 90 år och se effekten av det.

För att få resultat av sin träning menar Anders Funkquist att det viktigaste är att man försöker träna regelbundet. En måttstock är minst två gånger i veckan men gärna mer, om man kan.

Som nämnts tidigare kan personer, som redan tränar eller är vana att träna, fortsätta på egen hand med lite stöd och råd. Vid funktionsbortfall är det extra viktigt att individanpassa. Man kan behöva prioritera vilken typ av träning som patienten kan tillgodogöra sig bäst och vad hon/han har mest nytta av.

–      Det är till och med så att om man har funktionsbortfall att man kanske ska skippa all annan träning och bara göra den träningen som är den absolut viktigaste, säger Anders Funkquist

Ett exempel är en patient som inte kan gå i trappor. Då kan den typen av träning som gör det lättare att gå i trappor behöva prioriteras. Anders Funkquist påpekar att det är stor skillnad om man inte kan gå nerför eller uppför trappor och att dessa patienter behöver träna på olika sätt.

–      Man måste se rörelsen och de funktioner som används i just den situationen som patienten har svårt med. Ibland kan det vara balansen som är i fokus och ibland kan det vara styrkan i vissa muskelgrupper som det behöver vara fokus på.

Något som Anders Funkquist tycker är viktigt och som ofta missas i vården, är återkopplingen till patienten. Att någon i vården med rätt kompetens kan bekräfta att ”nu har du blivit bättre än när jag såg dig för en månad sedan” för det kan vara svårt att märka själv. Detta är viktigt för alla patienter, men särskilt för dem med större svårigheter som kanske har kämpigt att motivera sig att komma i gång med träningen, eller att upprätthålla den. Genom att få en bekräftelse på att träningen ger effekt får man ofta motivation att vilja fortsätta träna.

Vinsterna av träning för framtiden

Anders Funkquist nämnde inledningsvis att träningen har en långsiktig påverkan på MS och att patienten kan vinna på att ha tränat innan en eventuell försämring av sin sjukdom. Han förklarar att hos patienter som har tränat regelbundet och varit aktiva finns en reservkapacitet att ta till om de skulle bli försämrade på grund av sin MS längre fram i livet. De har byggt upp något som de kan använda sig av när de blir äldre. Det här ”extra kapitalet” kan exempelvis vara muskelstyrka eller muskelmassan specifikt i lårmusklerna, men det kan även handla om balanskontroll. Det innebär att träningen är en investering som patienten inte bara har nytta av i närtid utan även i framtiden.

En realitet i vården idag är bristen på tid. Neurologen träffar sina patienter en halvtimme om året. Då kan man fråga sig huruvida en neurolog har tid att fokusera på träning. Och har Anders Funkquist verkligen tid att hjälpa sina patienter med träningen?

–      Nej, inte mycket. Det har jag inte, men jag har tid att ge dem tips och råd om vad de behöver träna när vi ses vid återbesöket och framför allt påminner jag alltid om vikten av att träna, säger han.

Text: Louise Candert
Foto toppbild: iStock
Foto Anders Funkquist: Privat

Biogen-42670 mars 2022
Senast uppdaterad: 2022-03-09