MS – en 200-årig historia

Sjukdomen multipel skleros upptäcktes för cirka 200 år sedan. Då betraktades MS som en mycket ovanlig sjukdom och man testade sig fram med olika behandlingar, bland annat blodiglar på tinningarna och arsenik. Mycket har hänt sedan sjukdomen upptäcktes, men läkemedel som kunde bromsa sjukdomsförloppet och en vårdstruktur för att omhänderta personer med MS – skulle komma långt senare.
Det här är den första delen av två om sjukdomen MS historia. Här tar vi upp tiden från det att sjukdomen upptäcktes i början av 1800-talet och de nästkommande hundra åren.

Redan i början av 1800-talet skrev fransmannen Augustus d´Este, sonson till kung George III av England och kusin till drottning Victoria, om det som retroaktivt diagnostiserats som MS i sin dagbok. Hans detaljerade beskrivningar av symtom och sjukdomens förlopp är så typiska att man menar i efterhand att det inte finns något tvivel om att det var MS fransmannen beskrev.

Ur Augustus dÉstes dagbok

»17 oktober 1827. Till min förvåning upptäckte jag en dag (i Venedig) en domning eller känselnedsättning i tinningen vid mitt vänstra öga. Vid Florens började jag se suddigt. Omkring 6 november försämrades sjukdomen så att jag såg alla föremål dubbelt. Varje öga hade sitt eget synfält. Dr Kissock antog att det berodde på gallan. Jag blev behandlad två gånger med blodiglar på tinningarna. Jag fick laxerkurer. Jag kräktes och blev åderlåten två gånger i armen. Vid ett tillfälle var det svårt att få blod. Sjukdomen i mina ögon lindrades, och föremålen såg åter ut som ett. Jag kunde gå ut och promenera.«

Sir Augustus dÉste var vid det här tillfället 32 år gammal.
Hans sjukdom övergick under senare delen av hans liv i en långsam progressiv form med överlappande skov, vilket bland annat ledde till förlorad funktion i armarna och de sista åren var han rullstolsburen. Sir Augustus dÉste avled 1848 vid 54 års ålder.

MS identifieras i Paris

Den kände franske neurologen Jean-Martin Charcot vid Salpêtrière-sjukhuset i Paris, upptäckte i samband med obduktioner 1860 att det kunde finnas hårda ärr (plack) i hjärnan och ryggmärgen hos avlidna personer som haft neurologisk sjukdom. Han kallade sin upptäckt multipel skleros (många ärrhärdar).

Charcot gjorde MS-observationer av sammanlagt 34 fall, varav 25 var kvinnor. Det stämmer väl överens med dagens könsfördelning, men inte med hur dåtidens könsfördelning beskrivs i andra rapporter där man återger en manlig dominans. På den här tiden uppfattades sjukdomen fortfarande som så pass ovanlig att den ”ej hade någon klinisk betydelse”. 
1906 publicerade Marburg sin kända beskrivning av akut MS (som bygger på 22 akuta fall ) där han beskriver ett myelinotoxiskt ämne som orsakar nedbrytning av myelin i plack.

MS i Sverige

Också i Sverige finns beskrivningar av MS från senare delen av 1800-talet, men materialet är begränsat.
Den tidigast funna dokumentationen är från 1877 och visar fynd som Wising gjort hos en patient med egendomliga symtom av ”qvicksilfverförgiftning” som troddes bero på utspridd skleros i ryggmärgen och hjärnan.
Jäderholm hade redan 1869 beskrivit en 53-årig kvinnlig patient vars symtom stämde väl överens med MS, men någon diagnos presenterade han emellertid inte.
Den första mer omfattande dokumentationen av MS publicerades 1896. En artikel av S E Henschen ”Akut disseminerad ryggmärgsskleros med nevrit* efter difteri hos ett barn”.
I övrigt handlar svenska texter om MS från 1800-talet mest om olika sporadiska fallbeskrivningar.

Behandling med kvicksilversalva

Den äldsta medicinska läroboken där MS beskrivs mer utförligt är ”Lärobok i intern medicin” från 1916. Där återfinns MS, under rubriken ryggmärgssjukdomar, som ”sclerosis disseminata” och beskrivs som en kronisk, under decennier fortlöpande sjukdom som fortskrider med varierande hastighet och som ofta har episoder av tillfällig förbättring.

Den behandling som föreslås är framförallt vila, men även bad och massage. Som tänkbara behandlingsmöjligheter benämns även röntgenstrålning av ryggraden, arsenik, kvicksilversalva och jodkalium eller jodnatrium i små doser.

Detta är exakt hundra år sedan.

Värdefulla idéer redan på 1800-talet

Det kan idag verka helt galet att man behandlade folk med blodiglar och arsenik. Men det fanns trots allt redan tidigt viktiga tankar och teorier. Man spekulerade till exempel om kopplingen till infektion, något man än idag diskuterar.

Kopplingen mellan MS och inflammation, som ligger till grund för dagens moderna behandlingar, diskuterades faktiskt så tidigt som på 1800-talet.

Trots den tidiga klokheten angående sjukdomen MS skulle det ändå dröja cirka 150 år från det att MS upptäcktes, tills det kom någon behandling som inte bara lindrade symtomen, utan som även kunde bromsa sjukdomsförloppet.

I nästa del av artikelserien kan du läsa om vad som hände de påföljande hundra åren och fram tills idag, när det kommer till kunskap, behandling, diagnos och synen på sjukdomen.

* nevrit = neurit, det vill säga nervinflammation

Text: Louise Candert

Biogen-11578 oktober 2020
Senast uppdaterad: 2021-02-18