MS - en 200-årig historia del 2

Nästan hela 1900-talet skulle komma att passera utan att några egentliga framsteg gjordes när det gäller medicinsk behandling av multipelskleros.

Det här är den andra och sista delen om sjukdomen MS historia. Här tar vi upp de senaste hundra åren – från det att behandling med kvicksilversalva användes i början av 1900-talet till dagens moderna behandlingar.

På 1940-talet började man emellertid utveckla träningsprogram för personer med MS. Under 70- och 80-talet ändrade man synsätt igen och menade att det var skadligt att träna med MS. Särskilt i samband med skov. Man trodde att träning förvärrade symtom och sjukdomsförlopp och därmed rekommenderades inte personer med MS att träna.

Så sent som på 1950-talet fanns även en uppfattning bland läkarkåren om att graviditet skulle kunna utlösa en försämring i kvinnans MS-sjukdom. Därmed avråddas kvinnor med MS från att bli gravida.

Nya läkemedel
Först under 1980-talet började forskningen om multipel skleros att ta fart. Den behandling som erbjöds vid den här tiden var med metylprednisolon och kortison. I Sverige hade man dock en restriktiv hållning till steroidbehandling av MS, då man bedömde att riskerna med att frekvent använda steroider i gängse höga doser vid MS, inte kunde motiveras utifrån de blygsamma effekterna.
Fortfarande saknas således möjlighet att påverka sjukdomens förlopp.
År 1995 fick MS-forskningen sitt stora genombrott med den första behandlingen som kunde bromsa sjukdomsförloppet, ett interferon.

Interferonernas intåg
Under 90-talet introducerades så många som tre interferoner på marknaden. Utöver dessa fanns även glatirameracetat sedan i början av 2000-talet. Dessa läkemedel, som alla används idag, ges som injektioner och kan minska antalet inflammatoriska attacker på nervsystemet.
Trots interferonernas intåg på marknaden fanns det dock fortfarande ett stort behov av effektivare läkemedel.
Ett drygt decennium efter det att den första bromsmedicinen sattes på marknaden kom en ny typ av läkemedel, en så kallad monoklonal antikropp. Den verkar genom att hindra immuncellerna att ta sig in i det centrala nervsystemet för att där skada nervtrådarna. Forskningen och läkemedelsutvecklingen går framåt och idag finns det flera olika behandlingsmöjligheter för MS-patienter, bland annat i läkemedel/bromsmediciner som dessutom kan tas i tablettform. 

Vårdstrukturen ändrades
I mitten av 90-talet började även nya krav ställas på MS-vården. Tidig diagnostik blev viktig men också att personer med MS skulle få möjlighet att diskutera olika behandlingsalternativ med en neurolog.
Det här ledde till att MS-vården började utvecklas. Tidigare fanns ingen fastställd struktur för omhändertagandet av patienten. Nu skapades det ett nationellt nätverk, riktlinjer togs fram, patientinformation skapades, MS-sjukskötersketjänsten inrättades och klinikerna började delta i olika MS-studier.

Ställa diagnos
För att kunna ställa diagnos har olika kriteriesammanställningar använts genom åren.  Under många år var Schumacherkriterierna från 1965 de vanligast använda. De var enbart baserade på kliniska fynd. Kriterierna modifierades senare till de så kallade Poserkriterierna som kom 1983 för att kunna utnyttja också laboratorieundersökningar (särskilt från undersökning av ryggmärgsvätska) och från magnetkameraundersökningar. Poserkriterierna var de internationellt mest använda tills de idag etablerade McDonaldkriterierna kom 2001. Den senaste revideringen gjordes 2017.
McDonaldskriterierna går ut på att sjukdomen skall ha spridning i tid och rum, baserat på kliniska symtom, MR-bild och likvorundersökning, för att diagnosen MS skall kunna ställas.

Här står vi idag
I dagsläget vet man fortfarande inte mycket om mekanismen bakom utvecklingen av MS. Man tror att MS uppstår som ett resultat av både omgivningsfaktorer och ärftliga faktorer.
Man vet däremot mycket mer om hur sjukdomen fungerar och hur man kan leva för att må bättre med MS. Som till exempel att det är bra att motionera, att rehabilitering har effekt och att det inte finns något som hindrar en kvinna med MS att bli gravid och föda barn. Sjukdomen påverkar inte fertiliteten och det finns ingen ökad risk för försämring under graviditet – många mår tvärtom bättre och har färre skov när de är gravida. Man har dock en högre risk för skov efter förlossningen.

Trots att det tog sin tid att forska fram relevanta mediciner finns idag ett flertal olika läkemedel som bromsar sjukdomens förlopp (bromsmediciner) och flera läkemedel som lindrar symtomen av MS (symtomlindrare) på marknaden. Ännu finns inget läkemedel som kan bota MS. Men intensiv forskning pågår och nu får framtiden utvisa vilket som blir nästa stora genombrott i MS-sjukdomens historia.
 

Text: Louise Candert

Biogen-11578 april 2023
Senast uppdaterad: 2023-04-14