Från frisk till MS-diagnos och rollator på något år, men så vände det igen och idag springer Bo König en mil ett par gånger i veckan. Här berättar han om vägen till diagnosen, löpningen och vikten av att våga utmana sig själv.
Han syns på långt håll i solskenet med röd tröja och ett spänstigt löpsteg. Det är snart tretton år sedan som Bo efter en tuff tid till slut fick sin MS-diagnos.
– Jag har faktiskt inte mått så här bra sedan 1990-talet, säger Bo som för två år sedan bestämde sig för att börja löpträna.
–Jag insåg en dag att jag mådde så bra att jag faktiskt kunde springa. Så nu gör jag det för att jag kan.
Det tog flera år och några ganska dramatiska händelser innan Bo fick sin diagnos.
– I januari 2001 började det surra i mina händer och fötter, och efter några dagar surrade det i hela kroppen. Jag hade jobbat mycket under en längre tid så jag trodde att det var något stressrelaterat, berättar Bo.
Efter några dagar med undersökningar på sjukhus fick han diagnosen hjärninflammation. Surrningarna avtog långsamt och han mådde bättre, men surret försvann aldrig helt och hållet.
Drygt ett år senare hade Bo kommit hem från en weekend i London när han plötsligt blev riktigt dålig och med ilfart fick föras med ambulans till sjukhus. Efter två månader på neurologen var Bo tillbaka på jobbet med rollator och kryckor, men utan diagnos. Efter ytterligare undersökningar fick han till slut sin diagnos år 2003.
Sedan väntade några år med mycket trötthet och surrande ben som gjorde det svårt att gå. Men idag har symtomen nästan försvunnit, förutom fatigue och litet surr i armar och ben. Benen blev efterhand rörligare och Bo insåg att han faktiskt kunde springa och då skulle han självklart också göra det.
– Tidigare när jag såg andra pappor spela fotboll med sina barn tänkte jag att det där kommer jag aldrig att kunna göra. Surret i benen påverkade balansen och jag har i stort sett fått lära mig att gå och efter hand springa igen. Att ens våga försöka springa krävde lång tid och en mjuk gräsmatta.
Det var i mars för två år sedan som han tog de första seriösa löpstegen.
– Min första runda var 1,3 km och tog 15 minuter, jag var helt slut när jag kom hem. Nästa gång tog det 13 minuter.
Bo satte upp små mål på vägen som avslutades med att han skulle klara en mil inom ett år. Och det gjorde han också – fast tre månader tidigare!
– Jag springer inte för att det är roligt, för det är det inte, utan för att jag kan, skrattar Bo och tillägger att han också ser det som att förbättra sin grundfysik och kondition är som att sätta in pengar på ”hälsobanken”.
Sedan Bo började springa mår han bättre än på riktigt länge.
– Jag uppskattar även att komma ut och njuta av naturen som jag har glädjen att ha utanför dörren. Löpningen har lärt mig att inte lyssna på andra – eller mig själv – då det gäller vad jag inte kan göra. Det är viktigt att utmana sig själv, menar Bo
Text: Susanne Romberg, bearbetning Fredrik Larsson
Biogen-03530 oktober 2022
Senast uppdaterad: 2022-10-19
När Caj Selvin var 27 år drabbades han av en halvsides förlamning. Han sökte vård och läkaren menade att han fått ett virus på balansnerven.
37 år med MS, ständig värk från en tidigare ryggskada och migrän. För Lena Fryxell har envisheten varit en stor hjälp.
Han väntade åtta år med att berätta öppet om sin sjukdom.
Mitt i ett aktivt liv med framgångsrika affärer, resor, segling, löpning och squash slog diagnosen ned som en bomb.
Lisa 41 år berättar om vägen från singellivet till familjelivet. Om resan från att först inte vilja ha barn, till att längta efter barn men att då inte kunna bli gravid.
Tolv år med MS hindrar inte Martina Olofsson från att hela tiden testa nya saker.
Lisa är 40 år och bor i Bromma utanför Stockholm. Hon jobbar som HR-assistent om dagarna och hennes stora fritidsintresse är att sjunga i en pop- och schlagerkör där hon är sopran.
Jenny Silfverberg är 40 år, bor i Enhörna och har tre barn. Hon har tidigare arbetat på ett läkemedelsbolag men har nu bytt...
En gård, ett äktenskap, tre barn och så ja, en MS-diagnos.
Genom priset ”Årets arbetsgivare” lyfter MS-fonden varje år fram arbetsgivare som arbetar föredömligt med anställda som har MS.
En leverantör sa en gång, Rikard, jag tänker inte på att du är sjuk trots att du sitter i rullstol. Det är den finaste komplimangen jag någonsin fått."
Vad ska man tänka på när man söker jobb och har MS? Ska man berätta för chefen på intervjun eller inte?
Malins ögon lyser av energi och livslust, men den historia hon berättar om hur MS har påverkat henne och hennes liv, säger något helt annat.
Under en fjälledarutbildning på väg mot Sylarna i vinande snöstorm sinade orken och styrseln i ben och armar.
”Nämen Malin, jaha, så du ska ta dig upp på Kilimanjaro? Det kan väl inte vara bra? Hur ska det gå med din MS?”
Det här är historien om hur Helena hittade sin passion när hon var som allra sjukast i sin MS.
Rikard Furusten är VD för en hälsokostkedja men själv har han MS. Ändå är Rikard Furusten glad och positiv för det mesta.
Hon har lockig page, blåa osminkade ögon och starka, solbrända armar.
Med stolthet i blicken, klackstamp och rytmiska handklapp rör sig Ingegerd Moberg över dansgolvet.
Hans Sjöberg teaterregissör, manusförfattare och konstnärlig ledare för Teater Kattma.
Coachen och personliga tränaren, Jenny Ström berättar hur hon var jätteduktig på att hjälpa andra men kass på att hjälpa sig själv när hon behövde det som mest.
- Det är inte synd om mig för att jag sitter i rullstol, för om jag inte hade haft rullen till hjälp, då hade jag fått släpa mig fram och nöta hål i jeansen.
När Sofia Norgren fick diagnosen multipel skleros, MS drabbades hon av en bottenlös sorg.
Det finns verkligen inget positivt med MS. Men om man måste se det från den positiva sidan, så gav den mig viljan att bli stark som en björn. Den viljan hade inte kommit utan sjukdomen.
Mathias Ringblom berättar om sin MS-resa och om allt han inte hade gjort om han vetat att han hade MS.