Skovet på Sylarna som förändrade allt


Under en fjälledarutbildning på väg mot Sylarna i vinande snöstorm sinade orken och styrseln i ben och armar. Hon ramlade, fumlade och fick inte på sig vanten. Då hade hon fått många mil i de ostyriga, trötta benen, Camilla Larsson. När stormen tilltog fick expeditionen avbrytas. Camilla var inte bara slut, hon var helt utmattad. Att hon nästan tog sig till Sylarna med ett pågående MS-skov, det var inget hon visste något om då. Året var 1994 och Camilla var 23 år.


Det skulle ta till 1997 innan Camilla fick sin MS-diagnos. Då hade hon varit hos läkare flera gånger som talat om för henne att det inte var något fel på henne. Först när huvudvärken från helvetet kom och Camilla trodde att hon skulle dö och var beredd att be någon hugga av henne den onda halvan, blev hon äntligen tagen på allvar. Det var också då hon fick diagnosen multipel skleros.

 

Ville vara duktig

Att nästan ta sig till Sylarna med ett pågående skov, verkar näst intill omöjligt.

 

– Så här i efterhand är det sjukt att jag över huvud taget fixade det där, med 24 kilo på ryggen, säger hon idag. Man kan undra vad som drev henne till det.


– Tyvärr handlade det till stor del om att vara duktig. Prestationen är en av de saker som drivit mig framåt men som också varit en av mina största faror, för jag har drivit mig själv för hårt. Camilla berättar vidare att hon drivits av någon form av duktighetssyndrom ända sedan hon var liten. En osund drivkraft, som hon kallar det, som hon har med sig hemifrån i sökandet efter bekräftelse. Idag har Camilla tänkt om och hon mår också mycket bättre.

 

Ny insikt

Vad har då hänt i Camillas liv som gjort att hon tänker annorlunda nu? Att hon kommit till insikt?


– Genom att köra mig själv i botten och märka att det inte funkade, säger Camilla och skrattar lite torrt. Hon förklarar att det var en process som tog flera år. Hon hade problem med ångest, hade svårt att acceptera sjukdomen och ville inte vara till belastning för någon. Men så fick hon komma till Österåsens hälsohem i Sollefteå och gå stresskola och senare smärtskola. Där fick hon hjälp att ta tag i sitt duktighetssyndrom och att börja tänka annorlunda. 

– Nu kan jag se saker med andra ögon och fråga mig – vad är viktigt för mig? När jag tvingades sakta in, märkte jag hur trött jag var. Under så många år har jag drivit mig själv väldigt hårt. Att få se sina röntgenbilder gav också Camilla lite perspektiv på saker och ting.


– Min hjärna ser ut som ett lapptäcke. Om hjärnan ser ut så där, är det inte konstigt att signalerna inte går fram. Det gjorde det med ens legitimt att vara trött.

 

Saknade löpningen

Camilla slutade träna när hon fick MS. Hon gick visserligen promenader och började med yoga, men för en person som alltid tränat hårt blev det en omställning. Hon saknade löpningen. Flera gånger gav hon sig ut i spåret men det gick alltid likadant – åt pipan. Vändpunkten kom när en kompis sa till henne:
– Men Camilla, du kan ju lufsa.


Camilla letade upp en ödslig stig och började lufsa fram. Och det gick bra. Första gången lufsade hon 2 km och nästa gång 3 km. Efter en månad kunde hon jogga 5 km. Drömmen hon haft sedan länge om att springa Tjejmilen, blev med ens möjlig att förverkliga. En regnig dag i september var det äntligen dags att för första gången ställa sig på startlinjen till loppet som under många år kändes så avlägset.

En stor seger

Camilla beskriver det som är hennes största bragd, det som hon är stoltast över.


– Sista 2 kilometrarna var ett helvete, högerbenet hängde inte riktigt med och jag fick släpa det efter mig. Det spöregnade och jag snubblade på benet och ramlade. 
Vid mållinjen stod en kompis med champagne. Camilla beskriver glädjen och lättnaden.


– Jag tog mig i mål och jag var inte död!


Det skulle bli två tjejmilar till de påföljande åren och åter fick träningen en viktig plats i Camillas liv. Men allt handlar om att ständigt prioritera, att hon får välja bort för att må bra. Att till exempel tacka nej till en fredagskväll på krogen för att kunna ta en sväng i Skuleskogen på lördagsförmiddagen.



Nyckeln till att lyckas med träningen


Trots att det inte var helt enkelt, lyckades Camilla ändå åter börja springa. När hon får frågan hur man kan komma igång och träna trots att det känns helt omöjligt, svarar hon:


– Att ta bort föreställningen om hur det ska vara, den mentala inställningen. Jag ändrade min inställning från att springa till att lufsa. Jag hade sett framför mig att jag skulle springa och det gick inte, när jag ändrade föreställningen om att jag skulle springa till att jag skulle lufsa – då funkade det plötsligt.
Det är samma med slalom. I stället för att se framför mig att jag ska åka hela dagen, så ser jag att jag åker två åk. Och det blir två riktigt härliga åk och sedan sitter jag och dricker choklad.


Revansch på Sylarna

Tankarna på att försöka ta sig till Sylarna igen hade legat kvar och grott sedan den där gången då Camilla kämpade med ett pågående skov i snöstormen. Sommaren 2014, 20 år senare, gick hon och sambon en bit upp på det fjällmassiv där sjukdomsresan en gång startat. Den här gången valde hon från början att inte göra hela toppturen – eftersom hon inte ville utsätta kroppen för det.  Det blev ändå 4,1 mil, 18 kg packning, 4 nätter i tält och många vilopauser.

Det var helt klart en revansch, men en smart revansch.



– Jag var helt slut, men så lycklig! utbrister Camilla Larsson.

Text: Louise Candert
Foto: Jonas Sundström




Biogen-03530 augusti 2021
Senast uppdaterad: 2021-09-13

Läs mer

Det tog 35 år att få en MS-diagnos

När Caj Selvin var 27 år drabbades han av en halvsides förlamning. Han sökte vård och läkaren menade att han fått ett virus på balansnerven.

Läs mer
"Ridning är den bästa sjukgymnastiken vid MS"

37 år med MS, ständig värk från en tidigare ryggskada och migrän. För Lena Fryxell har envisheten varit en stor hjälp.

Läs mer
Daniel vågade inte berätta om sin sjukdom på åtta år

Han väntade åtta år med att berätta öppet om sin sjukdom.

Läs mer
MS gav entreprenören Henning ett helt nytt liv

Mitt i ett aktivt liv med framgångsrika affärer, resor, segling, löpning och squash slog diagnosen ned som en bomb. 

Läs mer
Hanna Lind - leva med MS

Efter sex år med diagnosen MS strålar det av positiv energi kring Hanna Lind, nyss fyllda 35. 

Läs mer
Vägen till ett efterlängtat barn

Lisa 41 år berättar om vägen från singellivet till familjelivet. Om resan från att först inte vilja ha barn, till att längta efter barn men att då inte kunna bli gravid.

Läs mer
"Jag fortsätter hellre att klättra, än att slå mig till ro"

Tolv år med MS hindrar inte Martina Olofsson från att hela tiden testa nya saker.

Läs mer
"Det finns många fördelar med att ha barn omkring sig"

Lisa är 40 år och bor i Bromma utanför Stockholm. Hon jobbar som HR-assistent om dagarna och hennes stora fritidsintresse är att sjunga i en pop- och schlagerkör där hon är sopran. 

Läs mer
"Man ska inte låta bli att skaffa barn bara för att man har MS"

Jenny Silfverberg är 40 år, bor i Enhörna och har tre barn. Hon har tidigare arbetat på ett läkemedelsbolag men har nu bytt...

Läs mer
Film - vi har ju sagt att vi ska kämpa

En gård, ett äktenskap, tre barn och så ja, en MS-diagnos. 

Se filmen
Bengt Edvinsson: "MS-sjuka är mer empatiska"

Genom priset ”Årets arbetsgivare” lyfter MS-fonden varje år fram arbetsgivare som arbetar föredömligt med anställda som har MS.

Läs mer
Film: Rikard Furusten

En leverantör sa en gång, Rikard, jag tänker inte på att du är sjuk trots att du sitter i rullstol. Det är den finaste komplimangen jag någonsin fått."

Se filmen
Intervju: Att ha MS och söka jobb

Vad ska man tänka på när man söker jobb och har MS? Ska man berätta för chefen på intervjun eller inte?

Läs mer
Som att vara fast i en torktumlare

Malins ögon lyser av energi och livslust, men den historia hon berättar om hur MS har påverkat henne och hennes liv, säger något helt annat.

Läs mer
Film - Malin Schulz

”Nämen Malin, jaha, så du ska ta dig upp på Kilimanjaro? Det kan väl inte vara bra? Hur ska det gå med din MS?”

Se filmen
Bo König - jag springer för att jag kan!

Från frisk till MS-diagnos och rollator på något år, men så vände det igen och idag springer Bo König en mil ett par gånger i veckan. 

Läs mer
Livet med MS gav Helena en ny passion

Det här är historien om hur Helena hittade sin passion när hon var som allra sjukast i sin MS. 

Läs mer
Rikard Furusten ser ljust på livet

Rikard Furusten är VD för en hälsokostkedja men själv har han MS. Ändå är Rikard Furusten glad och positiv för det mesta. 

Läs mer
Annika får energi av att möta människor

Hon har lockig page, blåa osminkade ögon och starka, solbrända armar. 

Läs mer
En dans för livet

Med stolthet i blicken, klackstamp och rytmiska handklapp rör sig Ingegerd Moberg över dansgolvet.

Läs mer
Film - Malin Schulz-Det går att leva ett normalt liv med MS

MS patienten Malin Schulz som jobbar som personlig tränare lever ett vanligt liv trots sin MS.

Läs mer
Hans Sjöberg

Hans Sjöberg teaterregissör, manusförfattare och konstnärlig ledare för Teater Kattma.

Läs mer
Motgång blev framgång med hjälp av MS-rehab

Coachen och personliga tränaren, Jenny Ström berättar hur hon var jätteduktig på att hjälpa andra men kass på att hjälpa sig själv när hon behövde det som mest.

Läs mer
När rullstolen blev en befrielse

- Det är inte synd om mig för att jag sitter i rullstol, för om jag inte hade haft rullen till hjälp, då hade jag fått släpa mig fram och nöta hål i jeansen. 

Läs mer