En dans för livet

Med stolthet i blicken, klackstamp och rytmiska handklapp rör sig Ingegerd Moberg över dansgolvet. Flamencon är hennes passion i livet.


– I dansen känner jag alltid att jag duger trots att kroppen har sina begränsningar.


Hon är stressad efter dagar på jobbet med besked om nedskärningar och omorganisering. Kroppen säger ifrån med ryggvärk, trötthet och sämre balans. Men när Ingegerd, 65 år, får på sig den vida volangkjolen och dansskorna med tå- och klackjärn, och börjar träna stegsekvenser, sker en påtaglig förändring. Ingegerds hållning blir rakare, ansiktet mjuknar och hennes skratt hörs i danssalen på kulturhuset Oceanen i Göteborg.


– Tikiti, tikiti tam, tikiti tam. Klappa på tam och ta plats ute på golvet, instruerar dansläraren Eva Milich under privatlektionen i den lekfulla flamencodansen Bulerías.


 Den komplicerade tolvtaktsrytmen kräver full koncentration och inlevelse. Efteråt är Ingegerd trött och svettig, men upprymd

.
– Om du avsätter tid till det du älskar att göra kommer kraften och glädjen tillbaka. Jag kan må riktigt dåligt när jag kommer hit, men efter en stund med flamencon är jag här och nu. Och livet känns bra igen.

Som ung dansade Ingegerd jazzdans. Under en dansresa till Spanien på 70-talet kom hon i kontakt med flamencon för första gången.


– Den snabba rytmen talade till mig direkt. Man kan nog säga att jag blev förälskad i flamencon, och inte bara i dansen utan även i musiken, klädstilen och känslorna som förmedlades.


Men det skulle dröja nästan 30 år, innan hon själv började dansa flamenco. Vid 45 års ålder fick hon diagnosen MS. Hon led av bland annat dubbelseende, känselbortfall i höger kroppshalva, balanssvårigheter, hyperhörsel och kraftig trötthet. Tillvaron försvårades ytterligare av skilsmässa och föräldrarnas bortgång.


– När jag fyllt 50 år insåg jag att jag måste börja göra de saker som jag längtade efter och behövde. Jag ville börja dansa flamenco! I början kämpade jag mot yrsel och rädsla för att falla. Men steg för steg vann lusten, jag blev starkare i kroppen och tränade sakta upp känseln i höger sida.


Fram till dess hade hon fört en hård kamp mot sin sjukdom.


– Jag bestämde mig för att sluta fred med den ovälkomna besökaren och inte vara förbannad på något som alltid kommer att finnas kvar. Jag blev snällare mot mig själv och började satsa på saker som fick mig att må bättre.

I sitt arbete som specialpedagog för elever med neuropsykiatriska funktionshinder som autism och adhd, har Ingegerd lärt sig om hjärnans funktioner och hur hjärnan kan tränas upp med hjälp av olika sinnen. De kunskaperna kan hon även använda för att lindra sina egna sjukdomsbesvär, till exempel hjärntröttheten, fatigue, som hon upplever som det värsta symtomet.


– När jag är så trött så att det bara susar i huvudet, går jag oftast bara och lägger mig en kort stund och därefter tar jag exempelvis en promenad eller dansar. Genom att växla till en helt annan aktivitet än vad jag vanligtvis gör på dagarna, får hjärnan vila. Flamencostampet aktiverar också nya nervbanor i hjärnan. Det är som att rytmen väcker hjärnan och får mig mer vaken och koncentrerad.


Hon vill gärna inspirera andra med MS att våga göra saker som de längtar efter.


– Jag tror att man oftast klarar mer än vad man trodde var möjligt. Samtidigt är det viktigt att poängtera att dansen inte är någon mirakelmedicin för MS. Livet går upp och ner. För mig har flamencon varit extra viktig under jobbiga perioder när jag behövt mer ork.
 
Snart fylls danslokalen på med fler flamencodansare. Ingegerd ska även gå en fördjupningskurs i improvisationsteknik den här kvällen.


– Det härliga med flamencon är att alla duger som de är och vi peppar varandra när vi dansar. Man behöver inte hålla tillbaka något, alla känslor får finnas med, från ensamhet och förtvivlan till sprudlande glädje.
Med stolt hållning ger sig Ingegerd in i dansen igen. Hon korsar ett ben bakom det andra, lyfter graciöst armarna över huvudet och stampar därefter taktfast med klacken. Olé!
                                                                                                                     

Text: Kristina Karlberg 

 

Om Ingegerd

Bor: I radhus i västra Göteborg.

Yrke: Speciallärare. Sjukpensionär på halvtid på grund av MS.

Familj: Maken Bo och två vuxna barn.

Intressen: Dansa, lyssna på musik, fotografera, skriva och arbeta i trädgården.

 


Biogen-03530 augusti 2021
Senast uppdaterad: 2021-09-13

Läs mer

Det tog 35 år att få en MS-diagnos

När Caj Selvin var 27 år drabbades han av en halvsides förlamning. Han sökte vård och läkaren menade att han fått ett virus på balansnerven.

Läs mer
"Ridning är den bästa sjukgymnastiken vid MS"

37 år med MS, ständig värk från en tidigare ryggskada och migrän. För Lena Fryxell har envisheten varit en stor hjälp.

Läs mer
Daniel vågade inte berätta om sin sjukdom på åtta år

Han väntade åtta år med att berätta öppet om sin sjukdom.

Läs mer
MS gav entreprenören Henning ett helt nytt liv

Mitt i ett aktivt liv med framgångsrika affärer, resor, segling, löpning och squash slog diagnosen ned som en bomb. 

Läs mer
Hanna Lind - leva med MS

Efter sex år med diagnosen MS strålar det av positiv energi kring Hanna Lind, nyss fyllda 35. 

Läs mer
Vägen till ett efterlängtat barn

Lisa 41 år berättar om vägen från singellivet till familjelivet. Om resan från att först inte vilja ha barn, till att längta efter barn men att då inte kunna bli gravid.

Läs mer
"Jag fortsätter hellre att klättra, än att slå mig till ro"

Tolv år med MS hindrar inte Martina Olofsson från att hela tiden testa nya saker.

Läs mer
"Det finns många fördelar med att ha barn omkring sig"

Lisa är 40 år och bor i Bromma utanför Stockholm. Hon jobbar som HR-assistent om dagarna och hennes stora fritidsintresse är att sjunga i en pop- och schlagerkör där hon är sopran. 

Läs mer
"Man ska inte låta bli att skaffa barn bara för att man har MS"

Jenny Silfverberg är 40 år, bor i Enhörna och har tre barn. Hon har tidigare arbetat på ett läkemedelsbolag men har nu bytt...

Läs mer
Film - vi har ju sagt att vi ska kämpa

En gård, ett äktenskap, tre barn och så ja, en MS-diagnos. 

Se filmen
Bengt Edvinsson: "MS-sjuka är mer empatiska"

Genom priset ”Årets arbetsgivare” lyfter MS-fonden varje år fram arbetsgivare som arbetar föredömligt med anställda som har MS.

Läs mer
Film: Rikard Furusten

En leverantör sa en gång, Rikard, jag tänker inte på att du är sjuk trots att du sitter i rullstol. Det är den finaste komplimangen jag någonsin fått."

Se filmen
Intervju: Att ha MS och söka jobb

Vad ska man tänka på när man söker jobb och har MS? Ska man berätta för chefen på intervjun eller inte?

Läs mer
Som att vara fast i en torktumlare

Malins ögon lyser av energi och livslust, men den historia hon berättar om hur MS har påverkat henne och hennes liv, säger något helt annat.

Läs mer
Skovet på Sylarna som förändrade allt

Under en fjälledarutbildning på väg mot Sylarna i vinande snöstorm sinade orken och styrseln i ben och armar. 

Läs mer
Film - Malin Schulz

”Nämen Malin, jaha, så du ska ta dig upp på Kilimanjaro? Det kan väl inte vara bra? Hur ska det gå med din MS?”

Se filmen
Bo König - jag springer för att jag kan!

Från frisk till MS-diagnos och rollator på något år, men så vände det igen och idag springer Bo König en mil ett par gånger i veckan. 

Läs mer
Livet med MS gav Helena en ny passion

Det här är historien om hur Helena hittade sin passion när hon var som allra sjukast i sin MS. 

Läs mer
Rikard Furusten ser ljust på livet

Rikard Furusten är VD för en hälsokostkedja men själv har han MS. Ändå är Rikard Furusten glad och positiv för det mesta. 

Läs mer
Annika får energi av att möta människor

Hon har lockig page, blåa osminkade ögon och starka, solbrända armar. 

Läs mer
Film - Malin Schulz-Det går att leva ett normalt liv med MS

MS patienten Malin Schulz som jobbar som personlig tränare lever ett vanligt liv trots sin MS.

Läs mer
Hans Sjöberg

Hans Sjöberg teaterregissör, manusförfattare och konstnärlig ledare för Teater Kattma.

Läs mer
Motgång blev framgång med hjälp av MS-rehab

Coachen och personliga tränaren, Jenny Ström berättar hur hon var jätteduktig på att hjälpa andra men kass på att hjälpa sig själv när hon behövde det som mest.

Läs mer
När rullstolen blev en befrielse

- Det är inte synd om mig för att jag sitter i rullstol, för om jag inte hade haft rullen till hjälp, då hade jag fått släpa mig fram och nöta hål i jeansen. 

Läs mer